Nu har man kommit tillbaka hysat till vardagen!
Finns både nackdelar och fördelar med operationen!
- Jag kan ju inte vara med på gympan (fast det är ju inge minus, haha)
- Jag kan inte åka på överlevnaden på fredag (vi som går bof 3 ska ju ha olika stationer med alla nya ettor).
- Jag kan inte gå på mina kvällspromenader (men det behöver jag igentligen inte för jag tappade ju ca 7 kg när jag låg på sjukhuset) Fast det är ju så jävla skönt att gå och lyssna på musik!!! Det är ju därför jag går, inte för att gå ner för då finns det ju bättre sätt! haha!
- Jag har tappat aptiten fullständigt... är aldrig hungrig längre, jag äter bara lunch och middag nu. Innan åt jag ju ibland frukost sen lunch sen en fika sen middag och sedan kvällsmat! Jag äter ju mindre portioner nu också men det går frammåt, äter mer och mer och även fast det tar lång tid så går det ju endå framåt :D
- Jag har tappar Cola suget!!!!!! Dricker ingen cola alls! Nu är det Gubben som dricker cola i massor! haha! Men det är ju positivt att jag har tappat suget på cola för jag drack ju på tog för mycket innan!
- Jag har slutat röka!!! Och nu är det på riktigt! Blir så äcklad när jag tänker på att ta ett bloss!! Fattar inte de men jag spyr nästan så fort jag tänker på det! Och glasskåpet som finns i entré hallen på sjukan var nog till lite hjälp för där var det ju uträknat hur mycke tjära man får i sig på viss många dagar, och hinken med tjäran såg såå äcklig ut! Det fanns ävet ett genomskinligt rör med fimpar som man röker bara på en dag! Bläää! Känner ju nu också hur äckligt andra luktar när dom har nyrökt! :( Fattar inte att man känner det själv för det stinker ju verkligen!
- Jag känner mig genast mycke piggare! Jag orkar ju lätt vara i skolan, vilket var as tugnt innan! Kan ju bero på mina psykiska problem också men läkaren sa ju det att man blir mycket tröttare när blindtarmen är paj, eller av vilken sjukdom som helst blir man ju trött av för kroppen lägger ju all energi på att fixa kroppen!
Ne, livet känns helt enkelt underbart nu!!! :D Förutom ett undantag (hon är uppe) men annars leker livet :)
Opererad..
Nu är jag hemma igen! Fick ju åka tillbaka till sjukhuset i Lycksele i lördags natt för jag hade så jävulskt ont, jag bara vek mig! Så på söndagen åkte jag in på tillhålsoperation.. Alltså man går in i magen med en kamera för att se om det är något som är fel, och om dom hittar felet så kan dom fixa det på en gång!
Iaf så hade min blindtarm vuxit fast i en annan tarm... så dom fick ta bort blindtarmen. Men jävlar va ont jag hade när jag vaknade efter operationen!!!! Det var det värsta jag någonsin har varit med om!!!
Men det är bättre nu, ligger för de mesta i sängen och det gör ont om jag har suttit eller rört på mig för länge! Fast de blir ju bättre å bättre för varje dag som går!
Det bästa är att jag har gubben som tar såå bra hand om mig! :D Hur skulle jag klara mig utan dig? Inte bara för att jag har opererat mig utan du har hjälpt mig med såå otroligt mycke! Älskar dig av hela mitt hjärta! Finns verkligen ingen som dig!
Tack brorsan för ditt stöd under dom här veckorna! Du har verkligen varit underbar! Det är helt otroligt att du har suttit hos mig på sjukhuset till nio på kvällen även fast du börjar jobba 7 på morgonen dagen efter! För jag kan tänka mig att du kom i säng sent eftersom de é ju endå 15 mil att köra tillbaka å sen brukar de ju va så att man inte somnar direkt man kommer hem! Det är också helt underbart att du ha pratat med mig i telefonen dom nätterna jag inte har kunnat sova! Och just det att veta att jag kan ringa dig vilken tid på dygnet som helst, och att du har brytt dig som du har gjort! Det är så svårt att förklara men jag saknar ord helt enkelt! Älskar dig såå otroligt mycke!
Tack till alla er som har brytt er! Det känns så bra att veta att ni bryr er om mig!
Iaf så hade min blindtarm vuxit fast i en annan tarm... så dom fick ta bort blindtarmen. Men jävlar va ont jag hade när jag vaknade efter operationen!!!! Det var det värsta jag någonsin har varit med om!!!
Men det är bättre nu, ligger för de mesta i sängen och det gör ont om jag har suttit eller rört på mig för länge! Fast de blir ju bättre å bättre för varje dag som går!
Det bästa är att jag har gubben som tar såå bra hand om mig! :D Hur skulle jag klara mig utan dig? Inte bara för att jag har opererat mig utan du har hjälpt mig med såå otroligt mycke! Älskar dig av hela mitt hjärta! Finns verkligen ingen som dig!
Tack brorsan för ditt stöd under dom här veckorna! Du har verkligen varit underbar! Det är helt otroligt att du har suttit hos mig på sjukhuset till nio på kvällen även fast du börjar jobba 7 på morgonen dagen efter! För jag kan tänka mig att du kom i säng sent eftersom de é ju endå 15 mil att köra tillbaka å sen brukar de ju va så att man inte somnar direkt man kommer hem! Det är också helt underbart att du ha pratat med mig i telefonen dom nätterna jag inte har kunnat sova! Och just det att veta att jag kan ringa dig vilken tid på dygnet som helst, och att du har brytt dig som du har gjort! Det är så svårt att förklara men jag saknar ord helt enkelt! Älskar dig såå otroligt mycke!
Tack till alla er som har brytt er! Det känns så bra att veta att ni bryr er om mig!
Fy fan, säger jag bara!
Jag blev inlagd på sjukhuset i Lycksele i ondags eftersom jag har smärtor i magen. Dom funderade på om det var blindtarmen eller om det var njurarna. Jag orkar inte skriva allt som hände på sjukhuset i detalj, men jag var fastande i tre dagar (alltså jag fick inte äta eller dricka något). Jag fick några smärtstillande sprutor och jag har fått åka på siktröntken två gånger (för er som inte vet har skiktrönken farliga strålar alltså bör man inte göra den så ofta.) Igår (fredag) fick jag veta att jag dom skulle gå in med titthål i magen (alltså dom öppnar upp och går in med en kamera för att hitta felet.) Jag låg och väntade på att några från gyn skulle komma eftersom dom skulle genomföra ingreppet. Och helt plötsligt kom en as förbannad kirurg in till mig...
Han klämde mig jättehårt på magen och jag sa att de gjorde ont (eftersom jag är jätte öm på nere på höger sida av magen.) Han tittade argt på mig och frågade om jag hade ont. Ja! sa jag, (annars hade jag aldrig åkt dit!?)
Han sa att magsmärtor får man stå ut med om man äter antideppresiva tabletter... Vad pratar du om, sa jag. Han sa att han hade sett i min journal att jag har fått zoloft (antideppressiva). Då sa ja de att dom har jag ju slutat äta för ca 9 månader sen.. Jasså? så du äter inga mediciner, frågade han. Nej! Det gör jag inte! Jaha men hur smart är det då att åka på siktrönkten två gånger, fråga han. Ja, inte vet jag men jag gör ju bara som jag blir tillsagd, sa jag. Förstår du inte att din unga kropp kan ta skada, fråga han. Då sa jag igen att jag gör ju bara som jag blir tillsagd. Men du som patient måste ju se till att du.. nånting (hörde inte vad han sa då för jag började gråta). Sen frågad han vad jag hade för prickar på magen. Jag sa att jag hade fått smärtstillande. Det får ju bara canserpatienter och folk som håller på att dö, sa han. Å då sa jag att det är ju en läkare som har ordinerat de, inte jag! Då frågade han om jag har ätit någonting.. ne, jag har ju inte fått äta på tre dagar, sa jag. Hur smart är det då? Hur ska vi då veta om din tarm funkar eller inte?, fråga han. Då sa jag att jag får ju inte äta för läkarna har ju sagt det och att jag är ju ingen doktor, jag gör ju bara som jag blir tillsagd...
Då försvann han ur rummet. Jag minns inte allt ordagrant eftersom jag fick sån shock och blev så ledsen.. Men jag blev ju helt förstörd å jag grät så mycke att jag knappt fick någon luft (jag hade ju inte ätit nåt heller så jag var ju ännu mer lättpåvärkad.) Hon som låg brevid mig ringde efter en sjuksköterska. Jag ringde pappa å berättade å sa att jag inte ville stanna kvar. Då kom sjuksköterskan så vi la på.
Jag berättade allt för henne å sedan fick jag gå in i ett rum med två doktorer, dom ville veta vad som hade hänt så jag berättade. Dom förstog inte varför han hade gjort så men sa att jag fick åka hem å att jag skulle höra av mig om jag får feber eller spyr, sedan pratade dom med en sjuksköterska så hon fixade en taxi.
Kvinnan som låg brevid mig gav mig sina uppgifter, man, telefonummer och address å sa att jag kunde höra av mig ifall jag vill att hon ska vittna.. Hon sa också de att så gör man bara inte och att hon inte kan förstå hur han tänkte.
Min faster ringde till sjukstugan i dag och frågade vad fan dom syssla med, hon sa ungefär så här: Om ni visste vad Gela har vart med om i hela sitt liv så skulle ni aldrig säga något ont till henne, hon hjälper alla med allt och hon säger sällan till om hon har ont eller om något känns tugnt. Jag är glad att hon tog kontakt med sjukan å så händer detta. Hon skulle ju aldrig ringa om hon inte hade ont, och de visade sig ju att det fanns 500 vitablodkroppar i urinet vilket tyder på att hon har en infektion i kroppen. Och hon ligger ju inte på sjukan utan mat och vatten för att hon tycker det är roligt!
Faster sa mer saker men jag minns inte allt, sjuksköterskan sa att en sjuksköterska från igår hade skrivit ett A-4 om detta, men hon kunde inte berätta eftersom jag är över 18 år och att faster inte är mn målsman. Men sjuksköterskan frågade om faster ville att kirurgläkaren skulle ringa upp men då sa faster att hon ska prata med min pappa så får han prata med kirurgläkaren..
Aja, de där blev väldigt mycket text å endå har jag skippat mycke!!! Blir såå förvånad över att såna människor får jobb som läkare!? Och att det överhuvudtaget får ske nåt som detta!? Kan ju säga de att jag ska fan va döende innan jag sätter min fot där igen!!!
Han klämde mig jättehårt på magen och jag sa att de gjorde ont (eftersom jag är jätte öm på nere på höger sida av magen.) Han tittade argt på mig och frågade om jag hade ont. Ja! sa jag, (annars hade jag aldrig åkt dit!?)
Han sa att magsmärtor får man stå ut med om man äter antideppresiva tabletter... Vad pratar du om, sa jag. Han sa att han hade sett i min journal att jag har fått zoloft (antideppressiva). Då sa ja de att dom har jag ju slutat äta för ca 9 månader sen.. Jasså? så du äter inga mediciner, frågade han. Nej! Det gör jag inte! Jaha men hur smart är det då att åka på siktrönkten två gånger, fråga han. Ja, inte vet jag men jag gör ju bara som jag blir tillsagd, sa jag. Förstår du inte att din unga kropp kan ta skada, fråga han. Då sa jag igen att jag gör ju bara som jag blir tillsagd. Men du som patient måste ju se till att du.. nånting (hörde inte vad han sa då för jag började gråta). Sen frågad han vad jag hade för prickar på magen. Jag sa att jag hade fått smärtstillande. Det får ju bara canserpatienter och folk som håller på att dö, sa han. Å då sa jag att det är ju en läkare som har ordinerat de, inte jag! Då frågade han om jag har ätit någonting.. ne, jag har ju inte fått äta på tre dagar, sa jag. Hur smart är det då? Hur ska vi då veta om din tarm funkar eller inte?, fråga han. Då sa jag att jag får ju inte äta för läkarna har ju sagt det och att jag är ju ingen doktor, jag gör ju bara som jag blir tillsagd...
Då försvann han ur rummet. Jag minns inte allt ordagrant eftersom jag fick sån shock och blev så ledsen.. Men jag blev ju helt förstörd å jag grät så mycke att jag knappt fick någon luft (jag hade ju inte ätit nåt heller så jag var ju ännu mer lättpåvärkad.) Hon som låg brevid mig ringde efter en sjuksköterska. Jag ringde pappa å berättade å sa att jag inte ville stanna kvar. Då kom sjuksköterskan så vi la på.
Jag berättade allt för henne å sedan fick jag gå in i ett rum med två doktorer, dom ville veta vad som hade hänt så jag berättade. Dom förstog inte varför han hade gjort så men sa att jag fick åka hem å att jag skulle höra av mig om jag får feber eller spyr, sedan pratade dom med en sjuksköterska så hon fixade en taxi.
Kvinnan som låg brevid mig gav mig sina uppgifter, man, telefonummer och address å sa att jag kunde höra av mig ifall jag vill att hon ska vittna.. Hon sa också de att så gör man bara inte och att hon inte kan förstå hur han tänkte.
Min faster ringde till sjukstugan i dag och frågade vad fan dom syssla med, hon sa ungefär så här: Om ni visste vad Gela har vart med om i hela sitt liv så skulle ni aldrig säga något ont till henne, hon hjälper alla med allt och hon säger sällan till om hon har ont eller om något känns tugnt. Jag är glad att hon tog kontakt med sjukan å så händer detta. Hon skulle ju aldrig ringa om hon inte hade ont, och de visade sig ju att det fanns 500 vitablodkroppar i urinet vilket tyder på att hon har en infektion i kroppen. Och hon ligger ju inte på sjukan utan mat och vatten för att hon tycker det är roligt!
Faster sa mer saker men jag minns inte allt, sjuksköterskan sa att en sjuksköterska från igår hade skrivit ett A-4 om detta, men hon kunde inte berätta eftersom jag är över 18 år och att faster inte är mn målsman. Men sjuksköterskan frågade om faster ville att kirurgläkaren skulle ringa upp men då sa faster att hon ska prata med min pappa så får han prata med kirurgläkaren..
Aja, de där blev väldigt mycket text å endå har jag skippat mycke!!! Blir såå förvånad över att såna människor får jobb som läkare!? Och att det överhuvudtaget får ske nåt som detta!? Kan ju säga de att jag ska fan va döende innan jag sätter min fot där igen!!!
Nu måste jag ta tag i saker och ting..
Jag ska fixa bort resterna ikväll tänkte jag, det är inte så många och inte så jobbiga rester heller så jag fattar inte varför jag har låtit dom ligga. Men det blir la så på sommaren, då vill man ju va så ledig som möjligt och glömma skolan helt ett tag, dessutom har jag ju jobbat sen maj så jag har inte haft någon ork när jag har kommit hem på dagarna. Sen måste jag fixa praktikplats, blir nog troligtvis parkskolan. Jag har så mycke nu så jag ska nog inte sitta här och skriva vad jag har och göra för det är bättre jag lägger tiden på rester... fast det är ju roligare att sitta här :D Ne, jag måste gå! Men jag kommer tillbaka, ska försöka bli lite flitigare på bloggen!
