.

Jag saknar Dig! Kan du inte bli ditt gamla jag igen? Du var ju världens finaste och mest underbara person, och det är inte bara jag som tycker det utan många har sagt det till mig! Jag har kompisar som drömde om att bli som Dig när dom blev stora... Varför skulle detta hända? Du är inte värd det.. Du har ju själv gått igenom precis samma sak som jag, det börjar blir till en ond cirkel.. Men jag ska bryta den, jag ska aldrig begå samma misstag!
   Du har sårat mig så fruktansärt mycket men jag är beredd att förlåta Dig, vill bara att Du ska komma tillbaka! Snälla, jag klarar inte det här utan Dig! Jag orkar inte mer, förstår Du inte att vi hör ihop?! Jag ville inte att vi skulle skiljas som ovänner, Du har ju alltid sagt åt oss att inte man aldrig ska skiljas som ovänner.. ifall något skulle hända så kan man inte förlåta sig själv... Nu har jag gjort precis det du sa att man inte får göra.. Jag lämna Dig helt själv.. vi skildes som ovänner... Jag har en dröm som kommer om och om igen där jag går på Din bergravning............ Hur skulle jag någonsin kunna förlåta mig själv? Förlåt, men jag orkar verkligen inte mer, jag orkar inte vara hos Dig mer, det låter ju helt sjukt "jag orkar inte vara hos Dig mer".. Va? Hur egoistisk får man vara? Men jag har verkligen kämpat för att Du ska förstå, och jag trodde kanske att det fanns en liten chans att Du skulle fatta när jag sa upp kontakten.. men nej, Du förstår fortfarade inte...

Kom tillbaka!!!

                                     

Vi hör ihop...