.

När jag fick höra orden: Evelina finns inte längre, så kunde jag inte förstå..
Jag förstår fortfarande inte utan jag väntar på att få se dig,
att jag ska få möta dig på byn eller att jag får
se dig köra förbi när jag är ute och går.
Vi pratade ju bara några timmar innan det hände och du sa att du tyckte om 
min klänning och jag blev så glad av att höra det ifrån dig.
Du var alltid glad och du drog ofta skämt, 
jag blev helt enkelt glad när du var nära.
Vi stog inte så nära varandra men
jag har endå kännt dig i flera år.
Det gör ont.
Jag kan inte sluta tänka på dig, 
Du finns i mina tankar när jag somnar och
du finns i mina tankar när jag vaknar.
Du är saknad "mate" 
(Mate som du ofta kallade mig)